luminixe

23 april Mardrömmar och ingen sömn.



Det är inte så lätt, att vara i den här situationen. Det har det aldrig varit och det kommer aldrig att vara. Jag vet inte hur jag tog mig hit, när jag vänder mig tillbaka för att se vad för misstag jag gjorde är det som att öppna alla dörrar till det förflutna och det skrämmer mig.
Jag skakar och tårarna rinner ner för kinderna och vad jag än gör slutar det inte, det blir bara mer och mer. 

Jag har så många frågor, men inga svar. Hur hittar jag svaren? Hur vet jag vilket som är rätt och fel? 
Hur vet jag vilken väg jag behöver ta för att bli fri? Rösterna i mitt huvud blir allt mer. Jag blir skräckslagen. Panik.

Jag vaknar mitt i natten, inte bara en gång men flera gånger. Jag vaknar med genomblöt linne/tshirt för att mardrömmarna blir läskigare och läskigare. 
Jag försöker skrika, men ingenting hörs. Jag försöker se, men det är för mörkt. Jag försöker hålla mig i någonting, men det finns ingenting där och det känns så ensamt att ... det är svårt att andas. Som att allting kollapsar och det jag fokuserar på är att andas. Hur svårt det än är, hur ont det än gör så försöker jag. Det blir svårare och svårare men nu är jag van vid smärtan. Nu blir det inte lika svårt. 

Hur tar jag mig ut? Jag vill bara vara fri... 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas