luminixe

7 oktober | Inställda lektioner och ett oväntat brev.

Jag gick upp klockan 7.15, tiden då jag egentligen skulle vara på buss hållplatsen. Med den turen jag har så missade jag .45
bussen. 8.40 var jag äntligen i skolan, och de visar sig att första lektionen var inställd så Wiktoria och jag satt i biblioteket och
bestämde oss för att plugga där en stund. Men det blev inte mycket av det heller, men vi hade kul med snapchat och njöt av 
Elvis Presley som sjöng i bakgrunden.

Med tanke på att det var ca 4 timmar kvar tills nästa lektion tänkte Wiktoria och jag att vi kunde gå förbi Netto och även passa
på att röka medans vi var ute i det kalla vädret. Vi fick med oss redbull och massa marrabou choklad. Efter att ha spelat Robot
Unicorn Atack ( spelet på facebook som verkligen är beroende framkallande ), busat och väntat på att effekten av redbull
skulle försvinna tvingades jag att se på Pojken i randiga pyjamas. Jag började se på den ett tag sen men blev avbryten av 
någonting och såg aldrig klart den. Jag har inte gråtit på grund av en film sen dagen jag såg Blood Brother.
Nu när jag tänker tillbaka... åh.. all dem orphans..


Klockan var 12 och då var det dags för naturkunskap i 2.45 timmar, men eftersom att vi har dom bästa lärarna som alltid
informerar oss om inställda lektioner så hade vi väntat i onördan. Så hela dagen var egentligen inställd men eleverna hade
ingen aning om det. Egentligen kunde jag stannat hemma och bara sovit vilket jag verkligen behöver. Men Wiktoria var där,
så dagen var inte bortkastad ändå. :) 


Runt 2 tiden hördes ljudet av brevbäraren som cyklade runt i området, jag tog på mig mina boots och gick ut för att hämta
all post. Där var ett litet brev som var skriven till mig. Jag märkte genast vem det var ifrån även fast det inte stog vem det var
ifrån eller avsändares adress på baksidan, därför gick jag upp till mitt rum för att gämföra handstilen med de andra breven jag
hade fått innan. Och jag hade rätt. Det var från hen. Jag blev glad när jag läste det som stog på pappret, men det gjorde även 
ont i hjärtat. Alla minnen som vi hade spelades i huvudet som en nittiotals - film och det enda jag kunde tänka på efter det var
hur mycket jag saknade det. Allt jag gjorde och saker jag egentligen borde ha gjort. Och anledningen till varför jag gav upp just 
efter det som hände. Men just nu så verkar det att gå framåt, det verkar så från alla sms och jag tror på det den här gången.
För första gången på länge så är jag verkligen nervös inför morgon dagen. Första onsdagen jag har längtat till under mina 18 
år på den här planeten. 


Oktober månaden är nog en utav mina favoriter. Jag känner att jag börjar slappna av till slut, kroppen är inte lika spänd. Det går
bättre i skolan. Personer jag en gång i tiden trodde att jag hade förlorat för resten av livet är här och stöttar mig. Min pojkvän är
den underbaraste pojkvännen i hela universum. Jag älskar honom verkligen jätte mycket. 
Jag känner mig inte lika instängd som jag gjorde innan. Jag har inte haft mardrömmar på 3 dagar. Jag har en ny lykta som jag 
tänder på nätterna och skrämmer mamma och E med. Det känns bra. Det tog sin tid och styrka men.. jag är här och det känns bra. 

Jag mår bra.